KRAVEN DÖDAR LANDSBYGDSFÖRETAGEN……..
Jag känner mig mer och mer oförstående då jag försöker följa avtals 2012 för vår bransch, jag känner att jag måste försöka förstå så jag går in och läser HRF:s krav ordagrant och blir ännu mer oförstående, också med tanke på Ella Niias slutreplik i SVD samt svar här på Besöksliv.
Jag kan köpa hela paketet med trygga anställningar och löneökningar – men inte på de villkor som vi småföretagare lever under idag.
Utdrag ur HRF:s krav ”Att anställningsformen för enstaka dagar tas bort ur kollektivavtalet.”
Nej, det är ingen trygg anställning men för studenter och ungdomar ett fantastiskt supplement för att dryga ut studentkassan. Ska de inte kunna ringa mig på torsdagen och fråga om vi har något jobb under helgen? Och jag kan inte få ringa och fråga om de vill jobba på fredagens minnesstund för 70 pers, någon dog vilket de inte kunde förboka.
•Vi får sluta begravas när vi vill, detta får vi styra till när restaurangbranschen har schemalagd personal om vi vill ha vår minnesstund hos den lokala restauangen.
•Branschen får sluta släppa in folk på hotellrummen om de inte bokat sig när vi har schemalagd personal, i annat fall är rummen ostädade och man erbjuds sova i föregående gästs använda lakan.
•Ella, kan du också vara snäll och boka 40 pers i vår restuarang 7 dagar i veckan. Ingen rätt att avboka någon, förbeställ maten samt dryck för varje bokning. Då kan vi lösa detta.
•Motorcykelsällskapet på 30 pers som är ute och finåker på söndagseftermiddagen får börja ta med egen lunchkorg och fika på torget utanför restaurangen därför att de kan inte bara ”ramla in” på krogen på landet som ser mysig ut, för det har inte krogen personal till eftersom de inte förbokat.
Vidare läser jag i HRF:s krav
1. Avtal om tidsbegränsad anställning får träffas under sammanlagt 12 månader under en femårsperiod. Därefter övergår anställningen automatiskt i en tillsvidareanställning. Anställning på vikariat för viss angiven person får dock ske i sammanlagt
två år under en femårsperiod.
2. Om en arbetstagare varit anställd på vikariat, eller på vikariat och annan tidsbegränsad anställning, i sammanlagt två år under en femårsperiod övergår anställningen automatiskt i en tillsvidareanställning
Ja, det är ju ett drömscenarie! Men tyvärr så löser vi nog det med att vi får ta in någon annan då eftersom våra gäster troligtvis inte kommer att ändra sitt beteende vad gäller semester eller restaurangbesök bara för att vår personal finns på plats. En verksamhet på landsbygden har ofta svårt att tillsvidareanställa personal då verksamheten håller stängt en del av året, har mycket sporadiska gäster en del av året och går på knäna av jobb en del av året. Hur kan du förbise detta?
Vidare finner jag en kommentar från Ella Niia
” Hälften av alla befintliga hotell- och restaurangföretag är så små att det inte har några anställda överhuvudtaget. Diskussionen om de anställdas villkor kan inte utgå från dessa företag, utan från de som faktiskt har kollektivavtal – och anställda.”
I två meningar sätter du punkt för en stor tillväxtpotential i Sverige! Era krav utgår endast från de riktigt stora företagen med flera hundra anställda, sett till antalet företag är de inte så många, ca 10 med fler än 500 anställda! Tänk om du kunde utgå från de ca 15000 företagen med upp till 49 anställda då är jag övertygad om att det skulle finnas mer att diskutera. Vidare så är jag övertygad att de bland de många som ”är så små att de inte har några anställda överhuvudtaget” så finns en stor efterfrågan på förutsättningar att växa.
Är det så att du ser en bransch där de stora företagen i storstan finns kvar och landsbygden och de små orterna är små grå punkter på GPS:en som sakta men säkert dör ut, vi suddar helt enkelt bort de från kartan. Matsverige, den levande landsbygden, närodlat och härodlat är ord som vi kan sudda från ordlistan.
Jag håller med om att det i många fall kan vara en otrygg tillvaro, men om någon påstår att en småföretagares tillvaro är trygg så bjuder jag in till en praktiperiod hos mig, så varsågod Ella, dörren står öppen för dig!
Era krav har ingen annan effekt än att vi anpassar våra små verksamheter till vår egen familj vilket inte gynnar någon!
Jeanette Bohman Skivarps Gästgivargård
