Momspromenaden

En småföretagares vardag



Den sjungande kocken


Ny moms samma pris. Varför sänker så få priset? Varför sänker inte vi priset? Frågorna är många svaren är ofta otydliga. Det här är en hjärtefråga för mig så jag ska därför försöka förklara så tydligt som möjligt.

År 2011 gick Restaurang Pytt & Panna med ca 200 000 kronor i förlust. Vi gick från två heltidsanställda till en deltidsanställd, vi hade helt enkelt inte råd med mer personal. Detta resultat trots att vi har högst pris i området och ofta har full matsal. Klimatet för krögare och restaurangpersonal är ohållbart och oacceptabelt. Hur kan det vara så att vi inte har råd att anställa när restaurangpersonal har så dåliga avtal (d.v.s. låg lön)? Borde inte vi som tar så bra betalt och säljer så mycket klarat av att behålla personalen? Är det rimligt att en krögare måste jobba två heltider och försumma sin familj bara för att klara att gå jämt upp? Jag tycker inte det. När vi hörde att momsen skulle sänkas jublade vi. Äntligen kan vi anställa igen och kunna rädda firman som har kostat så mycket tid och pengar att bygga upp. Äntligen har regeringen förstått det ohållbara i att vi köper in varor med 12 % moms för att sedan betala 25 % moms när vi säljer dem. Finns det någon annan branch med så orimliga villkor? Men sen börjar det höjas röster om att restaurangerna ska sänka priserna. Det sägs att luncherna ska gå ner med i snitt 10:- i media. Det skrämmer mig. Är det meningen att vi ska gå back? Jag blir uppriktigt besviken på hur felvinklad den här debatten är. Jag trodde det var meningen att inte restaurangerna skulle gå i konkurs och byta ägare i parti och minut. Jag trodde att vi ville ha bort alla svartanställda i branchen. Vill vi verkligen ha restauranger och snabbmatställen som har två anställda på papperet men som har 8 personer som jobbar i köket. Fusket är så öppet och uppenbart. Vill vi inte ha in seriösa aktörer i branchen som vågar satsa på kvalitetsråvaror och anställer på korrekta vilkor? Visst kan vi sänka priset tio kronor. Vi kan också börja leta billiga råvaror och halvfabrikat och börja portionera maten så att det inte går åt så mycket. Då kanske vi till och med kunde sänka till 70:-/lunch. Men behöver vi fler sådana restauranger? Vi blir aldrig en sådan restaurang. Man ska faktiskt kunna se sig själv i spegeln.
Jag ska citera Mats Eriksson´s text i tidningen Restaurangvärlden. Mats är krögare, bloggare och Årets lobbyist 2011.

Jag reagerade när tidningarna i stora feta krigsrubriker skriver att momssänkningen inte gett lägre priser. Jag tycker att hela frågan har blivit felvinklad. Det är inget krav från regeringen att vi ska sänka priserna – däremot att den ska ge fler jobb.

Bilden av branschen är så dålig. Jag var redan före nyår orolig för hur media skulle gå på när sänkningen trädde i kraft. Men den massaker som vi sett är värre än jag tänkt mig. Vi krögare måste börja prata om vår vardag och våga vara stolta över det vi gör.
Nu ska jag sticka ut hakan (som redan är väl svedd) och det jag skriver här kommer att sticka i ögonen på många. Eskilstuna är sveriges 15 största stad och närmar sig 100 000 invånares med stormsteg. Jag läste i en tidning att vi har det 4:e billigaste lunchpris-snittet i Sverige. Om vår retaurang låg i Västerås eller Stockholm skulle vi ligga lågt i pris. Det är inte så att vi tycker att vi är finare eller duktigare än några andra. Men borde inte vi försöka lyfta Eskilstuna som restaurangstad ett snäpp. Vi får ständigt höra att det är hopplöst att luncha i centrum för att det inte finns någon restaurang som säljer lagad husmanskost. Det är bara snabbmat och asiatisk mat sägs det. Det är inget fel med snabbmat och asiatisk mat men när lunchannonseringen i tidningarna domineras av sådana ställen samt krögare som säljer matlådor för 45:- så känns det inte som om branshen drivs framåt. Snarare bakåt. Jag var i kontakt med en krögare som kommer från den erkända restaurangstaden Helsingborg. När han skulle försöka sälja a lá carte i Eskilstuna gav han nästan upp omedelbart och sa till mig. Det finns två ställen som fungerar i Eskilstuna. Det ena är en kinakrog och den andra har en meny från 70 talet och säljer black & white. I vilken annan stad som helst hade det varit komplement, inte de dominerande gourmetställena. Var och en får driva sina restauranger som de vill och kunden har alltid rätt och får äta var den vill. Men inte känns det så framåtsträvande. Jag har själv jobbat mycket på a lá carte ställen och vet hur tufft det är att sälja nyskapande mat och få betalt för det. Vad gäller luncherna så vill jag gärna få en lektion i hur man kan laga vällagad husman och ge en välfylld låda och en välfylld salladsbytta till för under 50 lappen. För oss skulle det innebära ren förlust med våra råvarokostnader, personalkostnader och övriga omkostnader men vi har väl en del att lära… Skulle vi börja sälja lunch för under 80:- med ett koncept där man har stor valmöjlighet, bra råvaror, allt lagat från grunden, förrättsoppa, salladsbuffé, bröd,dryck, kaffe och kaka så skulle det vara ren förlust. Flera klarar av att sälja det för under 75:- så vi har väl en del att lära…
Summa kardemumma. Vi är inte bättre än någon annan. Kunden har alltid rätt. Alla får driva sina rörelser som de vill. Matgästen får äta vart den vill. MEN! Vi vill se momssänkningen som en chans att driva Eskilstuna framåt som restaurangstad. Vi tycker inte att det behövs ett kliv bakåt.

Daniel Johansson Wilje // http://sjungandekocken.dinstudio.se/empty_42.html

Stikkord:

Lämna en kommentar


åtta + = tio